Svensk ordbok 2009, webbversion
släta a
´
v
verb
slätade slätat
slät·ar
●
kyssa
vard.
Noll
släta av ngn
sedan åtm. 1940-talet
trol. till
släta
i dial. bet. ’smeka’
Subst.:
vbid1-327646
avslätande
,
vbid2-327646
avslätning